En ruggig promenad, med vantar och allt. Jag fryser. Irma verkar inte bry sig. Att plocka stenar är lika roligt som vanligt. Och att kasta dem. Och att plocka upp dem igen.
Hon är som en papegoja, min Irma. Vad jag säger upprepar hon direkt. Vad jag gör tar hon efter farligt snabbt. På promenaden: långa kliv, backa, smyga och stampa. Och hon kan nästan räkna. Fast bara sex och åtta.
Inlägg
1 kommentar:
Sötaste Irma. Gammelmoster Kerstin är lycklig att kunna följa er på bloggen. Kraaaamiz
Skicka en kommentar